Visar 10 artiklar
Image Plays Mozart
Martin Fröst, basset clarinet* & clarinet
Die Deutsche Kammerphilharmonie Bremen*
Antoine Tamestit, viola; Leif Ove Andsnes, piano**
Janine Jansen & Boris Brovtsyn, violins; Maxim Rysanov, viola; Torleif Thedéen; cello***

W.A. Mozart:
Concerto in A major for Clarinet and Orchestra, K 622*
Trio for Clarinet, Viola and Piano, 'Kegelstatt', K 498**
Allegro for Clarinet and String Quartet in B flat major,
K Anh.91 (516c) (completed by Robert Levin)***

One of a small handful of truly international wind players, Martin Fröst mesmerizes audiences throughout the world, whether he is performing one of the several concertos that have been composed especially for him or core repertoire such as the sonatas by Brahms, the concertante pieces by Weber or, indeed, the clarinet works by W.A. Mozart. Released 10 years ago, in 2003, Fröst's first recording of the Concerto in A major is one of the best-selling discs in BIS' history. Returning to this glorious work, he now also directs the eminent Deutsche Kammerphilharmonie Bremen himself. For the couplings on this very special release, Martin Fröst has assembled a truly star-studded group of musician friends, with Leif Ove Andsnes and Antoine Tamestit partnering him in the so-called Kegelstatt Trio, and with Janine Jansen, Boris Brovtsyn, Maxim Rysanov and Torleif Thedéen joining him in the rarely heard Allegro for Clarinet and String Quartet, K Anh.91. Probably composed in 1787 - two years before the famous Quintet in A major for the same forces - the Allegro, in the extant autograph manuscript, breaks off after 93 bars, or three bars into the development section. If Mozart actually completed the movement and for what purpose he intended it isn't known, but the completion made by Robert Levin adds to the modern clarinetist's repertoire a work of great imagination that would otherwise have languished unperformed.



69 kr
Image Nielsen & Sibelius: Violin Concertos
Carl Nielsen and Jean Sibelius, alongside Grieg the two giants in Nordic classical music, were both born in 1865. Both also received their first musical training on the violin, earning valuable insights when it came to writing for the instrument. Their respective violin concertos were composed some six years apart – Sibelius’ in 1904-05 and Nielsen’s in 1911 – and belong to the most performed works of either composer. They are nevertheless as different from each other as are the artistic temperaments of their makers. While retaining the traditional three-movement concerto form, Sibelius composed something closer to a Late-Romantic orchestral tone poem giving the orchestra unusual prominence. Nielsen on the other hand opted for an unconventional form, reminiscent of the Baroque concerto grosso: the spiky, neoclassical work is nominally in two movements, but with each movement having a slow and a fast section. These works are here performed by Johan Dalene, the Swedish-Norwegian winner of the 2019 Nielsen Competition. The present disc is the 21 year old violinist’s third release on BIS, following a recording of the Tchaikovsky Concerto described as ‘one of the finest violin débuts of the last decade’ in BBC Music Magazine, and an all-Nordic violin-and-piano recital awarded distinctions such as Diapason d’or and Gramophone’s Editor’s Choice. Dalene is given the expert support of the Royal Stockholm Philharmonic Orchestra and conductor John Storgårds, incidentally a violin soloist in his own right.

169 kr
Image Trasighet och Fransar



Den skånska sångerskan Iris Bergcrantz röst har beskrivits som känslofull, klangrik och vacker. Till albumet "Trasighet och fransar" har hon valt ut sina favoritkompositioner av Olle Adolphson. Slutresultatet är en perfekt kombination av hennes personliga röst och Olle Adolphsons unika sångskatt, i storslagna arrangemang med både stråkar och blås.

”Iris Bergcrantz griper tag i lyssnaren med sin starka känsla. Mest av allt tycks hon utgå från en känsla. Hon gör det i varje givet stycke och utan att egentligen bekänna sig till någon särskild genre. Det faller tillbaka på ett förhållande till musiken och till texterna som kanske närmast påminner om principen med blues. När det griper tag om lyssnaren blir uttrycket större än ramverket, och lyfter i sin tur allt runt omkring" (Johannes Cornell, Dagens Nyheter)

Iris Bergcrantz -vocal
Calle Brickman - piano
Anders Fjeldsted - double bass
Andreas Fryland - drums

Andrs Bergcrantz - trumpet
Jasmin Gomaa - horn
Maria Bergström - Violin
Samuel Lundström - Violin
Elina Nygren - Viola
Johanna Hydén - Cello


159 kr
Image Symphonies & Rhapsodies (5CD)
5CD-box med Alfvéns samtliga symfonier. Ingår gör även Alfvéns rapsodier, bl a "Midsommarvaka".
Kungliga Filharmonikerna / Neeme Järvi.




449 kr
Image Barfotasånger (Complete Songs)
From 1950 and onwards, Allan Pettersson was mainly occupied with working on the monolithic symphonies for which he is best known. But before that, while still a student at the Conservatory in Stockholm and later a viola player in the Stockholm Philharmonic Orchestra, he composed two sets of songs: Six Songs and Barfotasånger (Barefoot Songs). Of these two, the second would become especially important for the composer, who returned to it throughout his life, quoting various songs from it in his symphonies. In Barfotasånger he set his own poems, full of autobiographical detail and using a highly personal, archaic language. Several of the songs reflect his childhood, as the youngest of four children growing up in a poor working-class neighborhood in Stockholm. All but two of them are in a minor key, in an idiom which alludes to folk songs, hymns and popular songs. They are here brought to sometimes painful life by Peter Mattei, one of the great singer-actors of our time, supported by Bengt-Åke Lundin, with whom he first collaborated almost 30 years ago, on an album of songs by Wilhelm Stenhammar.

169 kr
Image Lessons - Lute Music
In English Renaissance collections of music, the term ‘lessons’ is often used to describe instrumental pieces, even though they aren’t pedagogical exercises as such. But as Jonas Nordberg writes in an introduction to his new disc ‘there remains much in them to be studied’. John Dowland is one of the composers whose music was a driving force of the Early Music revival already at the beginning of the 20th century. He has also played a central role in the rediscovery of the lute itself, an ongoing process which began more than a hundred years ago. Like many other musicians, Jonas Nordberg is continuously exploring the intimate relationship between a score and the instrument it was written for: ‘The pieces by Dowland on this album contain an entire musical universe, in which I have spent many years, discovering new layers of meaning. In that way these lessons – in combination with the instrument on which I play them – have also been my teachers. So it is a great pleasure to invite you to share them with me, and to explore for yourselves the rich combination of melancholy, joy and beauty to be found in these works.’

169 kr
Image Vogler to Netzel: Swedish Organ Culture in the 19t
The organ played an important part in the changing musical climate of 19th century Sweden. Despite this, its repertoire of the time has remained largely forgotten. In this release, several premiere recordings are presented, which still represent only a fraction of the rich repertoire of the 19th and very early 20th centuries. We also touch upon many examples of the parallel development of organ construction and repertoire in Sweden. The recordings document five historic organs, in original or restored condition, and music that has been relatively unknown is brought to the forefront. For instance, several important but rarely represented female composers have finally been recorded.

289 kr
Image Cello Concertos
If the two Haydn concertos are the most accomplished contributions to the cello’s burgeoning repertoire written in the eighteenth century, the CPE Bach coupling is scarcely less fine. Two charmingly rococo encores complete this latest essential release from Steven Isserlis.

169 kr
Image Symphonies Nos. 3 & 4
Maestro Herbert Blomstedt and the Gewandhausorchester Leipzig close their acclaimed PENTATONE Brahms cycle with the composer’s Third and Fourth Symphonies. Compared to the epic First and gloomily pastoral Second, Brahms’s Third Symphony is a glorious exploration of the chamber-musical possibilities of the symphony orchestra. While musical variation of elementary motifs already plays an important role in this work, Brahms shows his absolute mastery of that technique even more impressively in The Fourth. Blomstedt’s keen eye for analytical detail never goes at the cost of the music’s emotional resonance, and the Gewandhausorchester plays these symphonies glowingly, demonstrating their extraordinary ensemble sound. Blomstedt’s work as a conductor is inseparably linked to his religious and human ethos, and his interpretations combine great faithfulness to the score and analytical precision with a soulfulness that awakens the music to pulsating life. In the more than sixty years of his career, he has acquired the unrestricted respect of the musical world. The Gewandhausorchester Leipzig is the oldest civic orchestra in the world with a glorious history, and is still counted among the world’s leading ensembles. Their PENTATONE releases of Brahms’s First Symphony and Tragic Overture (2020), as well as his Second Symphony and Academic Festival Overture (2021), received rave reviews.

159 kr
Image Vårfavoriter - Sånger om våren och kärleken
Det hör ihop med vårt klimat här uppe i Norden att vi sjunger om våren och beflitar oss om att utrycka glädje över den varma årstidens annalkande. Den seden går att spåra ända till medeltiden. Det finns ett helgon som är knutet till detta bruk: Walburga eller Walpurgis. På svenska: Valborg.

Hon levde på 700-talet och var abbedissa i ett sydtyskt kloster. Hundra år senare stadfästes en kult kring henne -- första maj blev hennes åminnelsedag, och kvällen innan hette således valborgsmässoafton. Helgonets helg hade för den delen också en äldre parallell med en mer jordisk innebörd. Då tände man eldar, och därmed gavs ett tecken på att vår- och sommartiden var inne. Men valborgsmässobålen hade inte bara med själva vårfirandet att göra utan var troligen en rit eller en besvärjelse med praktiskt ändamål: betessäsongen stod för dörren, och med brasorna ville man mota bort hotande rovdjur från trakten. Alternativt var det ett sätt att skrämma häxorna, som enligt tysk sed red omkring på djävulskt uppdrag vid påsk eller valborgsmäss - "Walpurgisnacht" är den tyska termen. Carl von Linné har beskrivit seden i en anteckning från siste april 1749, då han var på resa genom Uppland: "Eldar sågos på många ställen lysande långt från vägen; ty lantmannen har för sed allt ifrån hedenhös, att natten före Valborgsmässodagen upptända eldar på marken, att däromkring dansa och fägna sig åt den tillkommande sommaren."

Från början var brasorna koncentrerade till just Uppland och Mellansverige. Seden hade förmedlats av inflyttare från Tyskland, där häxorna möjligen var särskilt envetna på sin tid.
Men numera flammar valborgsmässobålen stolt över hela landet från norr till söder, oavsett om snödrivor ligger kvar eller om vintergäcken redan blommat över. Och utan att det finns några häxor att fördriva.

En variant av den folkliga skrämseltaktiken vid valborgsmäss var att barn och ungdom for runt i bygden och väsnades med koskällor eller annat skrammel. Dessa ljudeffekter har nu förädlats till körsång och bytt syfte - sången är till för att man skall få "fägna sig åt den tillkommande sommaren", som Linné uttryckte det. Ett annat, sydsvenskt alternativ var "att sjunga maj i gård och by", vilket innebar att unga pojkar och drängar drog omkring och sjöng in bidrag in natura eller i penningform till ett uppsluppet majgille. Den som inte öppnade porten och lämnade sin tribut drabbades i stället av en nidvisa. Seden kunde urarta. Då ingrep landsfiskalen. Men majvisans omkväde var ändå vackert: "Sommarn är så ljuvlig för ungdomen."

Firandet av första maj har andra förtecken - det är ju i almanackan sedan 1939 en borgerlig, inte en kyrklig helgdag. Vi förknippar den med arbetarrörelsens manifestationer men som festdag har första maj äldre traditioner. Det var gillesdags i de lantliga byalagen på de flesta håll i landet, där man "drack märg i benen", och stadsbefolkningen kunde använda den första dagen i "blomstermånaden" till utflykter. För stockholmarna var en tur till Djurgården näraliggande och lockande. En tysk besökare år 1804, Ernst Moritz Arndt, skildrade glädjen: "Alla åka, rida gå eller ro till den vackra djurgården, åtminstone alla, som hava något mod i bröstet och några styver på fickan. Man ser då de förnämsta personer i riket, ja till och med kungl. familjen ibland den glada folksvärmen av alla åldrar och stånd. Man spisar med sina vänner, och om vädret är vackert, sitter man vid rykande bålar och fulla buteljer under träden."

I landets båda universitetsstäder under 1800-talet, Uppsala och Lund, utvecklades vår- och sommarfestligheterna extra rikhaltigt och genom studentnationerna blev just det nationella och det folkliga inslaget märkbart. Man ordnade bröllopsprocessioner och utklädningsarrangemang, som så småningom gestaltades som hela karnevalståg med allehanda hyss och allt större festivitas. Den traditionen har vuxit sig stark kanske framför allt i Lund, där omfattande karnevalsnöjen brister ut i maj vart fjärde år.

Körsång är dock inte något påfallande inslag i den karnevaliska ljudbilden. Det har däremot sången på själva valborgsmässoafton och första maj blivit. Alltsedan 1920-talet har Radiotjänst/Sveriges Radio, från 1974 även televisionen, följt de musikaliska förehavandena i universitetsmiljön.

Majbålen har spridit sig bokstavligen som en löpeld över hela landet, och på varje ort har det varit en hederssak för våra körer, det må vara blandade körer, damkörer eller manskörer, att göra sig hörda med vårsånger som svenska folket tagit till sitt rymliga hjärta. Att samlas kring den kommunala vårbrasan är ett nostalgiskt nöje som uppskattas i alla samhällsskikt, inte minst som det gärna kombineras med korvgrillning eller kaffetermos. En lägesrapport 2009 från Järfälla manskör (utanför Stockholm) ger besked om traditionens makt: "Kören hinner varje år med att sjunga in våren vid sex olika valborgseldar. Vid en av dem är publiken nästan enbart invandrare som på en dos av svensk musikkultur, manskör i studentmössa med repertoar från sent 1800-tal, svarar med en glädje och förundran som inte står de andra brasornas publik efter."

Men hur är vårrepertoaren sammansatt, och hur har den vuxit fram? Den här körskivan ger representativt besked - på köpet får man ett par utvikningar till besläktad orkestermusik, från Norge (Edvard Griegs två "Elegiska melodier") och från Italien (Antonio Vivaldis violinkonsert "Våren" ur "De fyra årstiderna").
En god del av traditionell vårrepertoar har sina rötter i studentkörernas gamla notböcker och antologier av typen "Odinslund och Helgonabacken". Där finns förstås klassiker som "Vintern rasat ut" och "Till skogs en liten fågel flög" av lundasångens förste anförare, Otto Lindblad. Lunds Studentsångares signaturmelodi, Herman Palms "Blommande sköna dalar" från 1800- stalets slut, har också en plats i vårsångsskatten. Från Uppsala hämtar våra körer sånger som J.A. Josephsons "Vårliga vindar draga" och "Uti vår hage" - visserligen en folkvisa men framförd i OD-dirigenten Hugo Alfvéns arrangemang. Andra fynd i den folkliga sångskatten är sånger som "Hör hur västanvinden susar", "Vårvindar friska", ofta med titeln "Molltoner från Norrland", och den serenadbetonade, från börja andliga visan "Kristallen den fina". En särställning intar "Sköna maj, välkommen" med text av J.L. Runeberg och musik av Lars Magnus Béen, en 1800- talskantor från Helsingborgstrakten, som med denna sång fick sin stora och enda hit.

Två sånger på den här cd:n är inhämtade från respektive Danmark och England. Frederik Kuhlaus "O hur härligt majsol ler", på danska lika populär under namnet "O Du skjønne, skjønne Maj". Kärleksvisan "Greensleeves" är känd ända från Tudor-tiden på 1500-talet, men vem som komponerat den, det vet man inte.

Man vet däremot att David Wikander med tonsättningen av Gustaf Frödings värmländska "Kung Liljekonvalje av dungen", skapade en av den svenska körlyrikens verkliga evergreens. Med "Så skimrande var aldrig havet" får därtill trubaduren Evert Taube tillfälle att ge en erotisk krydda åt vårbuketten.

Efter alla dessa spirande vårkänslor blir det till slut dags att rikta blicken mot sommaren: "Den blomstertid nu kommer" är en av de få psalmer som fortfarande känns bekant i vida kretsar i landet. Att den kanske inte alls skrevs av Gotlandsprästen Israel Kolmodin, som länge gällt som författare, är nog mindre känt. Men vad spelar det för roll? "Den blomstertid nu kommer" levererar med den äran den naturliga övergången till den efterlängtade svenska sommaren.
(Carlhåkan Larsén)



24 kr (79 kr)
Image Image Image Image Image Image Image Image Image Image Image
Mitt konto
Min varukorg: 0 artiklar