Det goda livet
Leveranstid: Skickas vanligtvis inom 2-5 dagar
På senare tid har det kommit en mängd skivor på temat avkoppling. Musiken på "Det goda livet" är visserligen mycket behaglig att lyssna på, men också mer än så.
Den är luftig och spirituell med välkända klassiska stycken och svenska visor i instrumentala arrangemang, musik som väcker livslust och inspiration.
All musik på den här dubbel-CDn är noga utvald för att illustrera texten i CD-boken som är specialskriven av författaren Tomas Sjödin.
________________________________________________
Långt där borta blänker det goda livet som en hägring. I ett behagligare klimat, på behörigt avstånd från krav och förväntningar, oro över arbete och ekonomi väntar det liv som är så svårt att få till när vardagen pressar på. En flygresa bort, nedsjunken i en solstol med ett glas i handen och god bok i knäet skall allt bli annorlunda. Där och då skall lugnet infinna sig. Det goda, djupa lugn som själen ropar efter. Men för den som söker det goda livet någon annanstans, i en annan tid, under andra omständigheter väntar objudna gäster. Rastlösheten, besvikelsen och ledan vet vägen dit. Förr än man anar det gör de också anspråk på en plats i solen.
Det goda livet ligger inte där borta, det är ett landskap inuti människan, ett sätt att förhålla sig till det liv som blev. Om man inte finner det goda livet inom sig själv kan man aldrig hitta det. När skärpan ställs långt bort blir det hitersta otydligt, något vi stänger dörren till genom att underkänna den verklighet vi till vardags trampar omkring i. Den är för trist, för bunden, för vanlig. Jag tror att nyckeln till att hitta det goda livet är att vara nöjd med det man har. När det närmaste och enklaste tas på allvar öppnas vidunderliga världar. Men det har blivit fult att vara nöjd. Stolt får man vara, men inte nöjd. Den nöjde blir per definition den drömlöse, den som avstannat. Jag tror att det är precis tvärtom. Det är den nöjde som drömmer drömmar. Ordet nöjd återfinns ibland i det större ordet förnöjsamhet. Det används inte så ofta numera. Kanske för att det har något snällt, nästan mesigt över sig. Men förnöjsamhet är inte ett försiktigt balanserande, inte lagom. Förnöjsamheten har ett eget centrum. Den inte bara finner sig i omständigheter men finner skäl att glädja sig över det enklaste. Förnöjsamheten slår inte ut med armarna inför allt denmöter. Den rymmer både kamplust och engagemang. Till och med protest när livet förkrymps, den ser och bryr sig, men har aldrig fullt upp med sig och sitt. Sådant lär man sig inte var som helst.
Det brukar sägas att framstegen tar slut när missnöjet tryter. Kanske ligger det en del sanning i de orden. Eller så tror vi att det är så, och fortsätter upprepa dem därför att vi inte är bekanta med kraften i att vara nöjd.
Att vara nöjd är att uppskatta det som finns, att våga se att det goda finns, kanske inte som ett permanent tillstånd, men som stunder av förtätning och närvaro. Något man upptäcker snarare än skaffar sig, eller reser till. Det goda livet finns att upptäcka i det nuvarande och närvarande. Det gör inget väsen av sig. Det viskar till oss i stunder av eftertanke, omsorg om nära och kära, en vacker melodi eller vindens sång i trädkronorna. Den som har funnit det goda livet inom sig själv kan känna igen det nästan överallt.
Långt där borta blänker det goda livet som en hägring. I ett behagligare klimat, på behörigt avstånd från krav och förväntningar, oro över arbete och ekonomi väntar det liv som är så svårt att få till när vardagen pressar på. En flygresa bort, nedsjunken i en solstol med ett glas i handen och god bok i knäet skall allt bli annorlunda. Där och då skall lugnet infinna sig. Det goda, djupa lugn som själen ropar efter. Men för den som söker det goda livet någon annanstans, i en annan tid, under andra omständigheter väntar objudna gäster. Rastlösheten, besvikelsen och ledan vet vägen dit. Förr än man anar det gör de också anspråk på en plats i solen.
Det goda livet ligger inte där borta, det är ett landskap inuti människan, ett sätt att förhålla sig till det liv som blev. Om man inte finner det goda livet inom sig själv kan man aldrig hitta det. När skärpan ställs långt bort blir det hitersta otydligt, något vi stänger dörren till genom att underkänna den verklighet vi till vardags trampar omkring i. Den är för trist, för bunden, för vanlig. Jag tror att nyckeln till att hitta det goda livet är att vara nöjd med det man har. När det närmaste och enklaste tas på allvar öppnas vidunderliga världar. Men det har blivit fult att vara nöjd. Stolt får man vara, men inte nöjd. Den nöjde blir per definition den drömlöse, den som avstannat. Jag tror att det är precis tvärtom. Det är den nöjde som drömmer drömmar. Ordet nöjd återfinns ibland i det större ordet förnöjsamhet. Det används inte så ofta numera. Kanske för att det har något snällt, nästan mesigt över sig. Men förnöjsamhet är inte ett försiktigt balanserande, inte lagom. Förnöjsamheten har ett eget centrum. Den inte bara finner sig i omständigheter men finner skäl att glädja sig över det enklaste. Förnöjsamheten slår inte ut med armarna inför allt denmöter. Den rymmer både kamplust och engagemang. Till och med protest när livet förkrymps, den ser och bryr sig, men har aldrig fullt upp med sig och sitt. Sådant lär man sig inte var som helst.
Det brukar sägas att framstegen tar slut när missnöjet tryter. Kanske ligger det en del sanning i de orden. Eller så tror vi att det är så, och fortsätter upprepa dem därför att vi inte är bekanta med kraften i att vara nöjd.
Att vara nöjd är att uppskatta det som finns, att våga se att det goda finns, kanske inte som ett permanent tillstånd, men som stunder av förtätning och närvaro. Något man upptäcker snarare än skaffar sig, eller reser till. Det goda livet finns att upptäcka i det nuvarande och närvarande. Det gör inget väsen av sig. Det viskar till oss i stunder av eftertanke, omsorg om nära och kära, en vacker melodi eller vindens sång i trädkronorna. Den som har funnit det goda livet inom sig själv kan känna igen det nästan överallt.
(Tomas Sjödin)