Roman, J H - Drottningholmsmusiken - Manze, Andrew
Leveranstid: Skickas vanligtvis inom 2-5 dagar
5 AV 6 MÖJLIGA I BETYG I SVENSKA DAGBLADETHelsingborg Symphony Orchestra / Andrew Manze
Speciellt för det kungliga bröllopet mellan kronprins Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen i augusti 1744 skrev Johan Helmich Roman vad som har blivit ett portalverk i svensk musik: Drottningholmsmusiken. De 24 självständiga satserna bildar ett förråd av korta stycken stämningsmusik, som kunde användas vid olika tillfällen under det storslagna bröllopsfirandet som höll på i fyra dagar. Karaktären hos musiken är ömsom pampig, ömsom dansant - någon gång en smula eftertänksam och lyrisk, men alltid ljus, luftig och spirituell. Den bildade alltså en perfekt inramning till festligheterna, men är också ett strålande exempel på musik från denna tid - den galanta eran då musiken fick ny luft under vingarna efter barockens tunga prakt och lärdom. Johan Helmich Roman, ofta kallad den svenska musikens fader, hade studerat i London som 20-åring och utnämnts till hovkapellmästare redan 1729. Under 1730-talet hade han gjort en längre resa på kontinenten och samlat inspiration i det nya musikklimatet. Även om han vid tiden för det kungliga bröllopet led av dålig hälsa, och dessutom just hade förlorat sin fru, stod han på krönet av sin bana som kompositör och i den glittrande och dansande Drottningholmsmusiken hörs både hans egen, inneboende talang och de intryck han så skickligt infogade i sitt tonbygge. Sviten, med alla sina 24 satser, framförs här av Helsingborgs Symfoniorkester under ledning av sin chefdirigent Andrew Manze, tillika en av världens ledande uttolkare av musik från denna epok.
Composed for the 1744 celebrations at Drottningholm Palace of the marriage between the Swedish crown prince Adolf Fredrik and Lovisa Ulrika of Prussia, Johan Helmich Roman's Drottningholm Music is a key work in Swedish art music. Consisting of 24 individual movements, it forms an inventory of short pieces suitable for providing the proper musical ambience for the royal celebrations, which took place over four days. As befitted the occasion, the character of the music is buoyant and witty, and when the atmosphere occasionally veers away from the carefree, it is towards a graceful melancholy rather than grief or pain. This also conforms to the spirit of the time, as does the style of the music itself: varied and brimming with ideas, but never weighed down by dry learnedness or disproportionate displays of emotion. Roman had spent formative years in London in the 1710s, and in the 1730s made a long journey throughout Europe, absorbing the new, 'galant' currents in music. Although by 1744 he was suffering from failing health, he was at his peak as a composer, and in this sparkling and joyful music he demonstrates both his innate talent and the impressions gathered from music by composers such as Sammartini and Leonardo Leo. The work is performed by Helsingborg Symphony Orchestra, guided by Andrew Manze, the orchestra's principal conductor and one of the world's leading specialists on baroque music.