Svenska Dragspelsmästare - Inspelningar 1906-1951
239 kr
- Ej i lager
4 AV 5 MÖJLIGA I BETYG I DAGENS NYHETER"Under titeln "De stora pojkarnas låtar" avlöste elva dragspelskungar varandra på en och samma grammofonskiva vid en inspelning 1945. Skivan var av det dåtida stora formatet, dock hade pojkarna tillsammans bara nio minuter att röra sig på. De som spelade sist fick göra det i raketfart innan skivan tog slut. Olle Johnny överträffar sig själv i snabbspel som siste man.
Nervöst förstås, men ingen match för svenska dragspelare som var vana vid att tävla i snabbspel. Inspelningen återfinns bland 45 andra på två cd med ett trettiotal dragspelsmästare från förra delen av förra seklet. Nog för att man tävlat i piano och violin. Men man har inte tränat i piano och violin. Andra instrument övar man på, medan dragspelsklubben tränar måndagar kl 18.00. Det finns något både sportsligt och idrottsligt över de 22 inspelningar från 1906 och femtio år framåt som Bo Gäfvert plockat ihop och försett med upplysande kommentarer. Eftersom det handlar om dragspelsmästare får den gamla dansmusiken ingen framskjutande plats. Enda renodlade exemplet är bröderna Karl och Erling Grönstedts inspelning från 1950 av "Månsken över Ångermanälven" och den räcker långt. Resten är virtuosa framföranden av jazz, klassiskt ("Humlans flykt"), egna kompositioner samt stycken av den berömde italienske dragspelsmästaren Pietro Frosini. "Jazzparaphrase över Mors lilla Olle" inspelades år 1932 av den lika begåvade som hyllade Sven Hylén, som sedermera på 1950-talet drog sig undan i besvikelsen över att konsertmusik på dragspel inte uppskattades. Då hade dragspelsvirtuoserna haft sin tid. Under ett halvsekel hade dessa ofta självlärda begåvningar rest land och rike runt på publikstinna tävlingar och fram och tillbaka som kungar över Atlanten. Hemkommen från USA 1913 utlovade Ragnar Sundqvist 500 kronor (en halv årslön) till den som överträffade honom som mästerskåpare. Dragspelarna framträdde med sina namn i stora bokstäver på instrumenten - Jack Gill, Nääs, Thelmé, Edberg, Grönstedt. Det gjorde även Bångbro-Stina, som kom på tredje plats vid dragspels-SM 1935 och lär vara den enda svenska kvinna som fick göra en soloinspelning under 78-varvsepoken. Då satt dragspelet verkligen i högsätet, för att travestera titeln på Calle Jularbos memoarer. Den senare finns självklart med i detta album - "på Sveriges äldsta dragspel" - liksom sonen Ebbe jämte Nisse Lind, Erik Frank, Walle Söderlund, Andrew Walter och de andra. En kärv, kvardröjande tidsdoft av sågverk, ordenshus och motorcyklar förhöjer bara dessa dristiga dragspelares musikaliska originalitet och kvalitet."
(Dagens Nyheter)
"Dubbel-cd:n Svenska Dragspelsmästare är ett tämligen unikt projekt. Aldrig tidigare, ens på vinylplattans tid, har något tecknat en så här bred bild av de svenska dragspelsvirtuoserna. Lasse Zackrisson på Vax Records är något av en musikarkeolog - tidigare har han bland annat gett ut flera cd med unikt material från Alice Babs tidigaste karriär - och har den här gången grävt mycket djupt. Svenska Dragspelmästare börjar redan 1906. Då spelades Calle Sundquist på ett tvåradigt durspel in "Westmanlands bondvals". Ådalen har en central roll i de svenska dragspelsmästarnas historia. Kalle Grönstedt och hans bror Erling Grönstedt, Hans-Erik Nääs och Andrew Walter var de största namnen från Ådalen. Nääs skulle nyligen ha fyllt 100 år om han levt, han hyllades med en stor minneskonsert i Kramfors. Erling Grönstedt, boende i Härnösand sedan en del år, är den ende dragspelaren på Svenska Dragspelsmästare som fortfarande lever. Han är också ett mycket stort och viktigt namn när de svenska dragspelsmästarnas historia. En av landets främsta solister någonsin. Ett idag bortglömt namn är Per Edberg (1909-1978). Edberg från Helgum radiodebuterade 1928 och var jämte Nisse Lind det kanske främsta namnet inom svensk dragspelsjazz på 1930-talet. Dragspelet var en manlig bastion under sin storhetstid. Men som alltid finns det ett lysande och förbisett kvinnligt undantag. Stina Karlsson, "Bångbro-Stina", svepte undan karlarna på dragspels-SM 1935, och besegrades bara av Kalle Grönstedt och Olle Johnny. Under hela 78-varvsepoken var hon den enda svenska kvinna som fick spela in en soloplatta. Historien om det svenska dragspelsepoken är en lång och färgstark historia. Här har Bo Gäfvert, stor kännare av gammal dragspelshistoria, stått för (de glimrande) kunskaperna. Dragspel låter kanske mossigt för en nutida publik. Men dragspelaren var sin tids popartist, sin tids rockgitarrist. En virtuos som fick den breda publiken att jubla. Kalle Jularbo hade inskrivet i sitt kontrakt att hans Cadillac skulle stå väl synlig parkerad vid scenen. Apropå Jularbo. På en av cd-skivorna finns Carl Carlsson Jularbos inspelning "Grannlåten" från 1923. En tidigare helt okänd inspelning som inte finns i Jularbos discografi. Alls inget mästerverk men som sagt en stor raritet. Dragspelet är det enda instrument som har fantaster i sig, där musikgenren inte är det viktigaste, där instrumentet som sådant älskas. Svenska dragspelsmästare visar med allt tydlighet att instrumentet alltid lockat virtuoser."
(Nerikes Allehanda)
Dragspelsmusik förknippas mest med gammaldans, men de främsta dragspelsmusikerna utvecklades också till framstående solister. Och dragspelskungarna var den tidens rockstjärnor. Flickorna flockades kring dessa omhuldade män och Calle Jularbo körde en vit Cadillac när han reste på turné. Enligt hans gagekontrakt skulle också bilen ges plats intill scenen väl synlig för publiken.
Samtidigt hade dragspelet ett dåligt rykte i mer seriösa musikkretsar. De tongivande inom jazzen ville inte acceptera jazz på dragspel. Och Sten Broman och Hugo Alfvéns uttalanden lever kvar tack vare journalister som gärna ville lyfta fram motsättningar. Men sanningen var att Sten Broman också var god vän med Gnesta-Kalle. Vid en av Sten Bromans födelsedagar ombads Gnesta-Kalle att ta med dragspelet, så det blir "lite roligare". Och Hugo Alfvén uppskattade den norske dragspelaren Aage Grundstads tolkningar av Alfvéns polskor.
De svenska dragspelsmästarna representerar en viktig del av vår populära musikhistoria. Bo Gäfvert har skrivit en fyllig presentation av inspelningarna, alltifrån det allra första inspelade dragspelssolot från 1906 till ett 40-tal andra unika inspelningar med våra största dragspelsmästare. Albumet har finansierats med stöd från Statens Kulturråd och Sveriges Dragspelares Riksförbund.