Hedenbratt, Sonya - Sonya Hedenbratt 1951-1956
5 AV 6 MÖJLIGA I BETYG I SVENSKA DAGBLADET4 AV 5 MÖJLIGA I BETYG I DAGENS NYHETER"En mångkunnig svensk kulturperson sa en gång apropå jazz: Sverige har tre jazzsångerskor, Monica Zetterlund, Nannie Porres - och Sonya Hedenbratt. Det håller jag med om. Hedenbratt föddes 1931, 1948 började hon sjunga med sin bror Östen vid pianot, tre år senare korades hon till "Göteborgs Doris Day". Men hon var jazzsångerska och gjorde samma år en rad fina inspelningar med bland andra saxofonisterna Erik Norström och Hacke Björksten ochpianisterna Jan Johansson och Bengt Hallberg. Hon var aldrig någon "fin" sångerska men här fanns känsla, värme och swing. Hon kunde göra om en evergreen till sin egen låt.Här finns godbitar som All of me, något av en signatur, Cry me a river och Dedicated to you, samt en hel del med Malte Jonssons Lisebergsorkester."
(Svenska Dagbladet)
"Att Sonya Hedenbratt, som de flesta minns från revy- och kabaréscenen samt tv:s "Jubel i busken", från början var en helt enastående jazzsångerska är i dag kanske inte känt för alla. Nu råder Lasse Zackrisson på Vax records bot på det med ett album med mestadels outgivna inspelningar från första hälften av 1950-talet, där Hedenbratt kompas av musiker ur den svenska jazzeliten. Och med en sångerska vid micken i en sådan strålande vokal form att den lätt skulle kunna ha gett henne en karriär i USA - om hon hade vågat ta steget. Vid hennes död 2001 hyllade Arné Domnérus i DN hennes omedelbarhet. Och vare sig det handlar om drömmande tonårsromantik ("Dedicated to you") eller desillusionerad vuxenhet ("What is this thing called love") fångar Hedenbratt låtarna liksom direkt ur luften och ger dem en energi som gör att all övrig förstärkning av uttrycket blir fullkomligt onödig. Det är faktiskt förbluffande att höra hur lätt hon kunde avväpna lyssnaren - genom att hålla stilen."
(Dagens Nyheter)
Sonya Hedenbratt är ihågkommen som en av Sveriges främsta jazzsångerskor under 1900-talet och en stor personlighet i svensk underhållning. "Låt hjärtat va´ me´" blev hennes signum även om det gällde en sublim jazzballad eller buskis med Sten-Åke Cederhök. Hon kallade sig själv för diversearbetare och hennes konstnärskap fick komma till användning såväl i Hasse & Tages revyer, Ingmar Bergmans "Fanny och Alexander", i buskisserien "Jubel i busken" och genom ett pärlband av fina jazznummer, allt kännetecknat med hennes varma mänsklighet.
Detta CD-album innehåller hennes tidigaste inspelningar från åren 1951-1956. Hon arbetade redan från början med Sveriges ledande jazzmusiker och dessa inspelningar utgör en viktig del av svensk jazzhistoria. De allra flesta har inte varit tillgängliga i handeln sedan 1950-talet.